carrete

Kabezanegra ser Bäverblues* och blir impad -
en intervju med Alejandra Goic från Skabbteatern!

Av: Inta Achira

Vissa går ofta och ser på teater – andra aldrig. Undertecknad Kabezanegra går nästan aldrig på teater men den här gången blev det Bäverblues på Kägelbanan, Södra teatern. Det var en intim känsla i en mörk, avlång lokal med stolarna ända framme vid scenen. Till Kabezanegras förvåning kunde man köpa något att dricka medan man såg pjäsen (alltså öl och vin!).

Sen börja pjäsen och Kabezanegra blev nästan lite skenerad. Det var tre snygga unga kvinnor som berättade om sina sexuella erfarenheter med både tal och kropp, Det handlade om hur kul och komplicerat det kan vara att bejaka sin sexualitet som kvinna i vår samtid. Flera av historierna som skådespelerskorna så väl framförde var rätt skruvade ändå kände man igen sig massor. Jag menar: Vem har inte fantiserat om att göra det med en tandlös snubbe i en sunkig gränd, slicka klitta i all oändlighet, ha en trekant lite avsides under en fest, eller att ragga upp killen med störst ölmage på krogen??

Kabezanegra blir impad! Pjäsen som Alma Lindé regisserat och skrivit manus till. En ung kvinna som både grundar, driver en teatergrupp, skriver och regisserar: respekt!
Att Bäverblues både är rolig och igenkännande och tar upp… s e x – gjorde att vi snabbt bestämde oss för att vi bara var tvungna att intervjua Alejandra Goic som både är skådis i Bäverblues och konstnärlig ledare tillsammans med Alma i Skabbteatern, den fria teatergupp som satt upp pjäsen.


Varför startade du och Alma Lindé Skabbteatern?

Jag och Alma ville starta en frigrupp för vi delade en konstnärlig vision. Vi ville skapa något utifrån våra idéer och ta vara på dem. Jag kan spela det mesta och tycker det är givande men på det här sättet kunde vi ta upp sånt som vi ville ta upp. Sånt vi ansåg att de flesta andra större institutionerna inte tog upp. Det kan också vara svårt att komma in och ta plats, så på det här sättet kunde vi ta den plats vi ville ha – genom att skapa den. Som skådis kan det också vara svårt att hitta sammanhang där man får vara med och bestämma innehåll och som regissör så kan man bli väldigt bunden till det uppdragsgivaren vill. Som konstnärliga ledare behövde vi inte kompromissa.


Var det svårt att starta gruppen?

Inte att svårt att starta direkt, men att fullfölja. Eftersom vi var oerfarna så var det svårt att från idé både förverkliga och sen driva en hel verksamhet. Inte bara för de två största anledningar som de flesta fria teatergrupper delar: att få ihop ekonomin och att få tiden att räcka till! Sen hade vi inte all kunskap från början heller. Vi började verkligen från noll. Tid och pengar är ju något vi kämpar med hela tiden. Vi har verkligen fått lägga all vår fritid också på att jobba. Men på ett sätt har det varit både roligt och lätt. Att jag och Alma delar en vision och att vi hela har tiden trott på vår idé och trott på att våra idéer är något som förtjänar en plats.

Varför skapade ni pjäsen Bäverblues?

Vi började med ett annat teaterprojekt som handlade om manlighet och våldtäkt. Sen blev vi ganska trötta på att tänka kring manlighet och att ”förstå män”. Vi ville ta upp något som handlade om kvinnor, lite närmare oss själva. Från början tänkte vi att det skulle bli en pornografisk pjäs. Det blev inte helt så men det blev en pjäs om kvinnors lust. Vi ville inte sätta fokus på det negativa så som vi sett så många gånger förut. Vi ville skildra kvinnlig lust på ett positivt sätt och det negativa ligger mer på yttre faktorer men inte i själva lusten. Det är en pjäs som vi inte hade sett och som vi kände behövdes, och som vi ville göra.

Varför har ni haft samtal efter pjäsen?

Så som vi jobbar och så som vi skapade pjäsen var ju genom samtal. Så på ett sätt blev det en naturlig följd. Sen ville vi integrera andra i samtalet efter pjäsen och fortsätta en diskussion. När vi började med pjäsen märkte vi också att vi inte skulle få plats med alla ämnen som vi ville ta upp. Så att fortsätta med samtal efter pjäsen är också ett sätt att ta upp andra frågor.

Kan ni tänka er att göra så igen (först pjäs och sedan samtal)?

Ja, det tror jag. Säkert inte med allt vi gör eller planerar göra. Syftet med en pjäs är ju också att väcka tankar hos folk och teater rör ju frågor som är viktiga och som man ofta delar med publiken. Man delar ju också upplevelsen av pjäsen och det kan ju vara givande för både ensemble och publik att göra något tillsammans. Bäverblues är ju en bra pjäs i sig själv, men sen finns också en önskan att fler ska ta plats. Jag har ett utrymme och har tagit plats men det är inte alltid lätt att ta det utrymmet. Och med detta utrymme kommer också ett ansvar. Man gör ju ändå alltid något slags statement och man påverkar andra. Så jag tror att samtal alltid ger något.

Vad har ni för idéer och planer framöver?

Vi jobbar på med två projekt som vi vill förverkliga. Dels är det en krogshow och dels så är det något vi tänker oss kommer bli en trilogi, kring ämnet manlighet, våld och makt. Som vi kommer att göra i samarbete med en sociolog som forskat kring ämnet. Krogshowen bygger egentligen vidare på Favoritsnackisar, som handlar om vad vi tänker oss att kändisar har för favorit snacks, vad de gillar att äta helt enkelt. Alma har skrivit låtar bland annat. Vi håller också på att göra en kortfilm med ”feministisk - upp till kamp” tema.

 Bäver betyder pussy/fitta/vulva på svenneslang för alla ni som, liksom jag, hade missat det...

Kolla in:

http://www.skabbteatern.se/

http://www.facebook.com/groups/skabbteatern/